Två skärmbilder från en telefon, samma klagomål i båda: jag tittar på det här och förstår ingenting.
Den första var historiken. Varje rad stod det "Ad-hoc run" — samma tre ord för en serenad, en researchsammanfattning och en födelsedagsvideo, under tre olika datum. Den andra var en avslutad körning: serenadvideon låg på samma nivå som omslagsbilden, ett andra omslag, sången och texten — i den ordning maskinen råkade producera dem.
Historiken berättar vad det var
En rad börjar nu med namnet på mallen som kördes, tolkat till ditt språk, med en kort rad under hämtad från det du skrev — namnet du gjorde det för, titeln, ämnet. "Liliya", inte "acoustic".
Att välja den raden är mer finstämt än det låter. Det mesta ett formulär samlar in är inställningar: en ton, en upplösning, en språkkod, en längd. Därför föredrar urvalet fält som handlar om en person eller ett ämne, och faller annars tillbaka på det första värde som ser ut så — något med ett mellanslag i, eller tillräckligt långt för att vara en fras. Alternativnycklar, koder, nakna siffror, länkar och hela stycken räknas aldrig. Om inget passar och körningen inte hade en mall, står det fortfarande "Ad-hoc run" — men nu bara där det stämmer.
Körningen öppnas med det levererade resultatet
Om en körning producerade en video är det första du ser, stort. Allt annat den producerade — rapporten, källorna, de andra bilderna, sångtexten, resterande text — viks ihop under en enda rad "Även skapat" med ett antal, en knapptryckning bort. Fanns ingen video leder rapporten med sina källor, och media och text viks ihop. Fanns inte heller någon rapport, ligger media kvar och bara texten viks ihop.
Inget har tagits bort. Stegen, rådata och tekniska detaljer behåller sin egen utfällbara vy, där den som vill läsa dem kan göra det. Enda skillnaden är vad skärmen antar att du kommit för.
Samma hierarki finns på telefonen och på webben, för en körning öppnad på två ställen bör inte vara två olika skärmar.