Rösten var den del av ToRun med störst avstånd mellan vad den kunde och hur den kändes att använda. Den här versionen sluter det mesta av det.
Skärmen håller jämna steg med samtalet
Medan du pratar slutar startskärmen vara en startskärm. Hälsningen och genvägarna träder åt sidan, och det du sa och det assistenten svarade kommer in allteftersom. Platser, länkar och filer den hittade dyker upp som kort du kan trycka på, på platsen för ögonblicket då de hittades — inte hopsamlade längst ned.
Hela klotet är talknappen nu, med mikrofonen i mitten. Folk siktade på ett litet märke och missade det.
Tystnaden har en förklaring
En sökning eller en kartuppslagning kan ta många sekunder. Den tystnaden gick tidigare inte att skilja från ett brutet samtal. Assistenten säger nu att den har börjat, och säger det igen om uppgiften fortfarande pågår.
Dina ord, på ditt språk
Tal transkriberades mot gränssnittets språk i stället för det som talades. Om du använde appen på engelska och talade turkiska såg du dina egna meningar komma in översatta, medan assistenten svarade dig på turkiska — ett samtal, två språk. Transkriptionen följer nu den som talar.
Själva mikrofonen
På Android fångade samtalen ljud genom en väg avsedd för diktering: ingen ekosläckning, ingen automatisk nivåkontroll. På högtalare matades assistentens egen röst tillbaka in i mikrofonen och tyst tal förblev tyst. Samtal använder nu vägen som är byggd för handsfree-samtal — samma beteende som appen alltid haft på iPhone.
Och efteråt
Ett sparat samtal säger nu vad det var: varje rad bär ett mikrofonmärke, tiden den sades och modellen som talade den, med sessionens längd visad en gång i slutet. Det läses i den ordning det skedde, vilket låter självklart och tidigare inte stämde.