Du gör en berättelsevideo för ett barn, skickar länken till dess mormor, och hon öppnar en sida som listar en ljudspelare, sedan en bild, sedan videon, sedan tre block text — ett av dem börjar med "en modig liten räv…" och ett annat säger "3d-render".
Det är körningens inventarium. Det är inte det som gjordes.
Videon är själva grejen
En delad körning öppnas nu med sitt resultat. Om det finns en video är det delningen: illustrationen som genererades under vägen blir videons omslagsbildruta i stället för ett andra objekt, och berättarrösten listas inte separat eftersom den finns inuti videon du är på väg att spela upp. Om det inte finns någon video men en sång finns, är delningen den sången med dess omslag. En körning som bara producerade bilder visar fortfarande varje bild, eftersom bilderna där är resultatet.
Text måste förtjäna sin plats. Huvuddelen — berättelsen, rapporten — finns kvar. Korta fragment gör det inte, vilket också tar bort promptekona: de var aldrig innehåll, de var indata, och de satt under berättelsen och såg ut som en del av den.
Gamla delningar reparerar sig själva
En delning är en ögonblicksbild, fryst vid tidpunkten för skapandet, vilket gör en delad länk stabil. Men det betyder också att redan existerande delningar var frusna i den gamla formen och skulle ha förblivit så.
I stället för en migrering känns en delning i den gamla formen igen vid sin första offentliga läsning och byggs om en gång — kontrollerad som allt annat innehåll. Ingen behöver dela om något, och en länk någon skickade förra veckan öppnas nu på det nya sättet.
Samma ögonblicksbild förser även länkförhandsvisningskortet och rundturen, så båda visar nu videon där de tidigare visade vad som än kom först.