Ett wifi-byte, en tunnel, en hiss. Anslutningen dör mitt i en mening och du hamnar på en felskärm, med samtalet borta. Alla andra sorters samtal klarar det. Nu vårt också.
Knepet är att skilja de två sluten åt. En stängning som servern verkligen beslutade — ett budgetstopp, ett inloggningsproblem — kommer med ett skäl. En transportdöd kommer utan. Bara det senare görs om: två gånger, tyst, med gränssnittet hållet i «ansluter» i stället för ett blinkande fel. Samtalet återupptas i samma konversation, med allt som sagts dittills.
Att vänta tills du talat färdigt
Vems tur det var avgjordes tidigare enbart av tystnad. Det är två fel i ett: en svag första stavelse klipps bort i början av meningen, och en tankepaus läses som slutet på din tur. Nu avgörs det av vad du faktiskt säger — samtalet väntar när en mening tydligt är oavslutad och stänger utan dröjsmål när den inte är det.
Minuttaxan följde med. Den mäts från ditt tal och inte från varje sekund mikrofonen är öppen, så att tänka kostar inget. Siffran på skärmen och siffran på notan kommer från samma mätning.
Tillräckligt högt för att höras
Folk höll telefonen mot örat för att höra ett svar, och det är inte vad en högtalare är till för. Den talade utgången går nu genom ett utjämningssteg som lyfter svagt tal till en jämn nivå utan det knaster en platt förstärkning gav. Separat: att avsluta ett samtal lämnade hela appen på samtalsutgången — uppläsning, musik, video, allt nästan ohörbart efteråt. Vägen återställs när samtalet avslutas.
Och den läser vad den skriver
Rösten kunde redan spara saker i ditt långtidsminne. Läsa tillbaka dem kunde den inte, så den mindes fakta den sedan inte visste. En session inleds nu med vad den lärt sig om dig.